Resan till en bättre rygg: del ett

Jag har på diverse forum de senaste veckorna klagat på min rygg och den smärta jag har utstått för att klara av min vardag till följd av den. Det är inte bra att gå omkring hela tiden och ha ont. Det skadar, självklart, din rygg och kropp överlag. Utöver det är det minst sagt jobbigt. Man blir på sämre humör, energin du faktiskt har går till stor del för att orka med vardagslivet.

Därför kände jag att nu fick det vara nog. En gammal kollega på mitt gamla jobb skickade mig till sin pojkvän som är napratat, massör och diverse andra häftiga prylar. Sagt och gjort bestämdes en tid. Tiden var för idag. Jag satte mig på tåget och åkte ut till Västertorp för att träffa Robin som han heter. Hux flux stod jag i hans vardagsrum i bara underkläder och undersökningen var i full gång.

Han klämde och kände, drog och tryckte. till en början var undersökningen ganska smärtfri, när det gjorde ont slutade vi och testade andra rörelser. Diagnos blev fastställd. Kort sagt har jag ont för att jag är kort i vissa muskler, för svag i andra och krampar i tredje. Det var först nu det började göra ont på riktigt. Det var dags att tänja ut och hjälpa de muskler som inte fungerade precis som de skulle.

Ingen barmhärtighet. Min höftböjare mår inte bra och den behöver hjälp. Jag ville stundom gömma mig under en sten och dö, stundom brista ut i storgråt. Robin sa åt mig att andas normalt och djupt. Lättare sagt än gjort, minst sagt. När vi var klara kändes det ofantligt mycket bättre i ryggen och det är nu jag kan, med Robins hjälp, ta tag i mitt problem och jobba mig ifrån det.

Har du också ont? Gå inte runt med smärtan i flera veckor. Gå inte runt med en konstant molande smärta och svårigheter i flera år som jag har gjort. Jag är färdig med tron att jag kan lösa allting själv. Att mina problem kan försvinna av sig själv. Är smärtan där, ta tag i det. Med en gång.

Distraherande smärta

Jag har problem idag. Eller, problemet är flera år gammalt men senaste två veckorna har det verkligen blossat upp igen. Det är ryggen som krånglar. Det gör ont mest hela tiden. Det tär på min energi och inte minst tär det på min förmåga att koncentrera mig.

Det finns flera inlägg planerade att skriva. Men det går inte, jag kan inte hitta energi för att sätta mig ner ordentligt och skriva dem. Men för att vara lite snäll kan jag här nedan lista några av de som jag planerat att skriva.

• En resa genom 90-talets musikfilmer.
• Universitet och högskola, jag har äntligen tagit mig för att söka.
• Apple och rekryteringen som tar sig framåt.
• Copywriter-jobbet och vad som försigår där.
• SF Bio och varför de misshandlar sig själva.

Det finns också ett annat inlägg. Men den är så diffus i nuläget, även uppe i huvudet att jag inte vet hur jag ska förklara den. Sen, självklart försöker jag att få en till novell klar för er att ta del av. Även om det kan tänkas vara ”lätt” att bara skriva en novell och skicka ut den på internet arbetar jag inte på det sättet. Mycket för att jag vill att språket ska bli så fylligt som möjligt. Därtill är ämnena texterna handlar om ganska tunga psykiskt, därför tar det väldigt mycket kraft att gå igenom dem. Men kanske om ett par veckor har en till vuxit sig mogen att se dagens ljus.

 

Tills dess; Vad vill ni se att jag skriver om? Bloggen växer för var dag som går, men jag har ingen aning om vilka inlägg det är ni hittar hit med och om det är fler sådana ni kommer tillbaka för. Berätta i kommentarsfältet.

 

 

Nu ska jag ta lite fler tabletter i kampen mot ryggen.
Kram!

Nattsmärtor

Timmen är sen. Mörkret påtagligt sedan många timmar tillbaka. Husen är tysta, nedsläckta, låsta.

Likväl sitter jag här. Skrivandes.

Under dagen som var utvecklades en smärta i ryggen. Det är sådant jag är van vid och därför bryr jag mig heller sällan om det. Jag har haft en underbar kväll. Det har funnits så mycket annat att tänka på, titta på, beundra, känna på.
Det går inte att somna. Varje andetag gör ont, det var längesedan det faktiskt strålade denna mängd smärta från ryggen.

För var minut som går närmar sig soluppgången. Solen skall åter stiga upp över vår vackra huvudstad. Då är det dags för torsdag. Torsdag är fylld med aktiviteter. Det finns inte utrymme för smärta.

Nattens, och torsdagens motto är och kommer vara:

”Pain is your friend, it lets you know you’re alive”

Jag vet numera

Om du inte vet så kan jag informera dig att få en glasflaska krossad över huvudet och örat inte är sådär jättebekvämt.

Något annat som inte är en uppfriskande upplevelse är att få stygn utan bedövning.

Nu vet du.

Ett brev

Här sitter jag, tar mig en kort paus i städningen. Känner mig så nöjd med mig själv för att jag varit så effektiv att jag faktiskt känner mig värd att ta den här pausen.
Sen att det är för att skriva ett inlägg om ett gammalt brev som jag hittade, dammigt och bortglömt, det är en annan femma.

Brevet jag hittade är skrivet av en god vän. En vän jag träffar allt för sällan numera. Jag vet inte riktigt varför vi inte ses så ofta längre. Det har bara blivit så.
De vackra bokstäverna skrevs någon gång förra vintern om inte mitt minne sviker mig.

Jag tänkte att ni nu skulle få ta del av innehållet.

 Fina, kramiga,knasiga, härliga, roliga, smarta, mysiga, underbara David!

Du är liksom en sådan där en på miljarden.
En människa som är lite för bra för att finnas.
Man känner sig lite exklusiv när man får träffa dig,
att få vara med dig.
Du har förmågan att alltid vara lika go’ och härlig och föra det vidare till de
runtomkring dig.
Därför är det så galet underbart att ha dig i närheten.
För du fyllar alla de där lite mörkare delarna med ett stort leende, en kram
och lite YouTube-klipp!

Fortsätt att vara du och glöm inte att den som haltar går ändå!!!