Den långa, djupa vägen

Jag säger inte att jag tycker om sofforna på nedervåningen. Jag säger bara att jag tycker bättre om att vara på gatunivå och se folket strömma omkring mig. Att smyglyssna på andras diskussioner. Lurigt snegla på mina medmänniskor, sökande efter inspiration.

 

Sen är kaffet slut. Ingen pik på att det är lugnt till att få en ny kopp. Inte alls.

Lämna en kommentar