Om du läser rubriken sågår det, om man tänker efter, att utläsa vad jag försöker göra. Om inte så kommer jag i vilket fall som helst att förklara det här nedan.
Är du redo?
Okej, nu då?
Bra, då kör vi.
Sedan dag ett (vilket i och för sig inte var för så länge sedan) med bloggen har jag satt en personlig blockering för mig själv. Det har hela tiden handlat om att jag vill prestera. Jag vill skriva perfekt. Inte visa att jag faktiskt inte är en expert i det skrivna språket.
Men vad spelar det för roll, jag skriver för att jag älskar det. För att jag lär mig mer ju mer jag skriver.
Därför har jag de senaste dagarna tagit ett beslut. Det är dags att sluta bry sig om att leta efter det perfekta inlägget. Sökandet efter den perfekta rubriken är över. Den eviga väntan på den absoluta inspirationen till ett inlägg får komma när det kommer.
Polletten som föll ner kom farandes med en insikt om att det är för mig själv, via er, jag skriver. Så jag vill skriva ofta, även om det innebär att jag till betydliga delar kommer att använda mig av slarvskriveri.
Jag tycker verkligen inte om att slarvskriva. Det gör ont i mitt lilla skrivarhjärta, på riktigt. Dock kan jag fortfarande vila på stadig mark med vetskapen om att (med få undantag) skriver de största bloggarna i Sverige inte särskilt bra. Bara idag var jag inne på fyra av Sveriges största bloggar och hittade många stavfel, stora mängder särskrivningar och allmänna språkfel.
Jag kan andas ut. Och ni också, för om det går som jag vill kommer ni att få läsa mycket mer av mig snart.
Därutöver kan jag säga att jag jobbar på att våga posta en ny novell snart. Det är en del arbete kvar på den, det är en novell jag verkligen vill att ni ska tycka om, som ni ska känna.
Den kommer beröra. Jag hoppas på det. Jag tror på detta.
Snajvid 